nicacomomadde

Dags att uppdatera lite kanske. Efter en tuff vecka med 18 timmars fältresa till andra sidan landet, månag frustrerande timmar på labbet och galen hemlängtan var det dags för lite semester. Och gud vilken semester jag fick. Helgen blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, men helt spontant drog jag till kusten för att bara må. Av en slump gick jag av vid fel (eller rätt?) strand och fann paradiset här på jorden. I Poneloya har Carlos ett hostel precis vid stranden (som förövrigt är helt tom på folk). Detta vore mer än nog då huset är asfräscht och utrustad med ett helt fantastiskt utsiktsdäck med hammocks och högtalare som spelar Norah Jones hela dagarna. Men det bästa med detta hostel är den fantastiska stämningen. Carlos är asskön, möjligtvis lite småalkoliserad men tar han om sina gäster som om de vore vänner på besök. Vi som bor där är som en enda familj och man känner alla vid namn. Helgen går för fort med löpturer på stranden, misslyckade försök att lära sig surfa, se pelikanerna dyka ner i de enorma vågorna, snacka skit, och läsa ut djurfarmen på två timmar i hammocken. Helt dagolikt!